Thomas Schön: Nu lär sig maskinerna bidra till en bättre värld

Sex år har gått sedan Thomas Schön anlände till Uppsala med två doktorander och en professur i reglerteknik. Idag är han en ledande kraft i att ta den artificiella intelligensen in i våra vardagsliv, men någon Terminator lär vi inte möta hitom Hollywood.

Kontorsrummet, inhyst i en av Uppsalas forna regementsbyggnader, är allt annat än futuristiskt. En dator i hörnet är det enda som avslöjar att vi äntrat det tjugoförsta århundradet. Likväl befinner vi oss i centrum för en av världens ledande forskningsmiljöer inom maskininlärning. Här utvecklas system som snabbt för vetenskapen närmare förverkligandet av generationsöverskridande utopier som självkörande bilar och datorstyrda canceroperationer.

– Vi arbetar med algoritmer. Stora och ingenjörsmässigt snygga, men på intet sätt smarta i sig själva. De kan liknas vid matrecept, en uppsättning ingredienser som i rätt konstellation genererar ett specifikt resultat; en kanelbulle eller ett fordon med förmåga att registrera fotgängare. I mina ögon är vår tids artificiella intelligens, AI, inte ens besläktad med traditionell intelligens och förmågan att uppnå komplexa mål. Men med det sagt så har vi privilegiet att arbeta i ett fantastiskt område där utvecklingen fortsätter att accelerera, konstaterar Thomas Schön, professor i reglerteknik vid Uppsala universitet.

Orden speglar ett lugn som inte delas av alla. Under rubriken ”Svensk arbetsgrupp mot mördarrobotar” rapporterade nyligen en rikstäckande morgontidning att två statsråd vill inrätta en grupp som ska granska utvecklingen av artificiellt intelligenta maskiner som kan ta egna beslut att döda människor i konflikter. Allt färgstarkt illustrerat med två tungt beväpnade ”robotar med rätt att döda” lånade ur science fiction-filmen Terminator. En effektfull inramning, men hur relevant är den egentligen som framtidsscenario?

– Vi människor tenderar att vara rädda för det okända vilket leder till en polarisering kring AI, som om man ska tro media antingen kommer att rädda eller förgöra världen. Filmbranschen spär å sin sida gärna på vår fruktan inför en form av intelligens som vi är osäkra på vad den egentligen rymmer. Naturligtvis ska vi ha respekt för denna nya teknologi och vara extra vaksamma kring vissa användningsområden, till exempel just autonoma vapensystem, men kan jag omöjligt uppbåda någon oro över att maskinerna skulle ta makten över människan, säger Thomas Schön.

Sedan 2017 förenas svensk grundforskning inom artificiell intelligens och autonoma system i  miljardsatsningen Wallenberg AI, Autonomous Systems and Software Program (WASP), landets största enskilda forskningsprogram någonsin. Scenförändringen är fullständig sedan den septemberdag 2013 då Thomas Schön anlände till Uppsala universitet. I anställningsavtalet ingick finansiering av två doktorander, utöver dem förblev Thomas länge ett exotiskt inslag på den nationella arenan.

– På konferenser i utlandet kunde jag springa på en eller annan svensk i amerikansk företagsexil. Här hemma var jag extremt isolerad innan tingen till sist föll på plats. Idag leder jag en forskningsgrupp med tjugo medlemmar vars resultat efterfrågas över hela världen, vilket också utgör det vetenskapliga bidrag jag är mest stolt över. Därmed känns tiden rätt att rikta blicken mot vår egen planhalva, och precis nu lägger vi sista handen vid en satsning som jag är övertygad kommer att ta Uppsala universitets redan starka position ytterligare steg i rätt riktning.

AI för vetenskaperna heter det multidisciplinära initiativet där forskare vid Uppsala universitets samtliga fakulteter ska inbjudas att under ett års tid mötas på en gemensam arena med fokus på artificiell intelligens. Ambitionen är att ur bredduniversitetets förenade kunskap och perspektiv generera tankar kring nya områden där maskininlärning kan alstra framtida värden.

– Till de många inspirerande aspekterna av mitt arbete hör friheten att tala med vem jag vill och att fokusera på utmaningar med stor samhällsrelevans. Säkrare fordon och bättre vård räddar redan liv, men i flera fält har vi knappt börjat reflektera över de möjligheter tekniken erbjuder. Går allt planenligt lanserar vi projektet år 2020 vilket känns oerhört spännande. Vår forskning förutsätter arbete utan mentala inhägnader, och vi ser redan framför oss flera intressanta områden där maskininlärning kan bidra till en bättre värld.

Magnus Alsne
15 november 2019