”Vi måste avgöra hur vi ska låta AI påverka våra liv”
2020-08-04
Krönika av Thomas Schön, Uppsala universitet.
Den artificiella intelligensen är här för att stanna och fortsätter att i allt större utsträckning påverka våra liv. Med den femåriga satsningen AI for research tar Uppsala universitet ett tvärvetenskapligt grepp om utvecklingen av den nya teknologin, skriver Thomas Schön, professor i reglerteknik vid Uppsala universitet.
Idag pratas det mycket om Artificiell intelligens (AI) och maskininlärning, vilket är en både spännande och positiv utmaning för oss som jobbar med att utveckla denna teknologi. Att jag själv för tio år sedan började forska inom maskininlärning – en viktig del av AI – berodde helt enkelt på att jag inte kunde avstå. Jag såg ett nytt område där jag kunde använda den matematik jag tycker så mycket om till att lösa många fler problem än vad jag tidigare hade tillgång till. Känslan – som alltjämt växer sig starkare – är att här finns hur mycket spännande som helst att uträtta.
Då vi vill använda en dator för att utföra en uppgift är det klassiska sättet att programmera datorn med en uppsättning regler. Med maskininlärning låter vi istället datorn dra slutsatser, till exempel utifrån hur uppgiften kan se ut, likaså hur andra löst den. Det kan kräva mycket data, men betalar sig förhoppningsvis med råge. Flera exempel finns på hur maskininlärning hittat nya mönster och löst uppgifter med betydligt bättre precision än både människor och traditionellt programmerade datorer förmått prestera. Och maskininlärning är på intet sätt magi; under huven finns inlärningsalgoritmer som anpassar flexibla matematiska modeller till data.
Det här är en teknologi som påverkar oss mer än vi tror, och sannolikt kommer denna påverkan bara att öka. Liksom all teknologi vi utvecklar för den med sig både bra och dåliga sidor. Det är därför nödvändigt att vi strävar efter att förstå den fulla vidden av det vi skapar, samtidigt som vi använder den för att lösa de viktigaste utmaningar vi står inför.
Det var mot denna bakgrund jag vilade – efter mycket funderande – när jag för knappt två år sedan antog uppdraget att reflektera kring vad Uppsala universitet ska göra inom AI. Uppgiften var både utmanande och inspirerande, och efter många tvärvetenskapliga samtal lanserar vi inom kort AI for research. En femårig satsning där forskare och doktorander från hela universitetet förenas i nya lokaler som just nu färdigställs på Carolina Rediviva.
Det första många tänker på när de hör AI for research är tillämpning av AI inom andra områden. Och visst kommer vi att plocka några lågt hängande frukter av det slaget. Men ryggraden i vår strategi är ett strukturerat och produktivt samspel mellan grundforskning och tillämpad forskning.
Nyckeln är att identifiera parallella projekt i olika team som delar känslan att projekten är genuint relevanta och engagemanget att förverkliga dem. De grupper som förmår identifiera dessa projekt har en stark grogrund att hjälpa varandra framåt. Därpå krävs lämpliga kopplingar mellan projekten och grupperna, något vi skapar genom att fysiskt flytta en eller flera personer mellan teamen.
Ett konkret exempel är det samarbete vi skapat de två senaste åren med kardiologer i Brasilien. Vi forskare i maskininlärning brinner för att skapa nya matematiska modeller och algoritmer som ökar datorernas förmåga att hantera skeenden som förändras över tiden –som våra hjärtan. Kardiologerna brinner å sin sida för att skapa bättre vård och ökad medicinsk kunskap om hjärtat med hjälp av unika data de insamlat de senaste tio åren. Avgörande för samarbetet var att en brasiliansk doktorand spenderade ett drygt år i vår grupp i Uppsala, vilket uppenbarade naturliga och spännande kopplingar mellan våra respektive grupper. Detta har även resulterat i intressant och produktiv samverkan med hjärtforskare här i Uppsala.
Min vision är att AI for research ska bidra till parallella och samverkande projekt som lever vidare på institutionerna och förnyar såväl forskning som undervisning vid Uppsala universitet. Det förutsätter ömsesidigt förtroende och förståelse, vilket kommer att bli en viktig uppgift för oss. Som en klok person sagt så tror jag att om vi människor ägnar mer tid åt att försöka förstå varandra istället för att försöka bli förstådda, så kommer vi mycket längre på ett mycket trevligare sätt. Något som sannolikt gäller såväl forskning inom AI som all typ av mänsklig samvaro.
Min förhoppning är att AI for research ska hjälpa oss att på ett klokt sätt reflektera över hur denna teknologi påverkar oss som art idag, hur vi vill att den ska påverka oss framtiden och bidra till att skapa rätt sorts teknologi. Att det vi utvecklar kommer att påverka oss råder inget tvivel om. Frågan är bara hur vi vill att det ska ske.
Thomas Schön
professor i reglerteknik
institutionen för informationsteknologi
Uppsala universitet